Hej,Sommarkvällen var ljum ock skön, man kunde höra fågelsång och kvitter bakom häckarna inifrån dom stora trädgårdarna, det var just en kväll som denna som Sebastian så länge längtat efter. Det var andra dagen på sommarlovet, det hade gått sex månader sen han sist var hemma i den lilla byn Strummerville, som låg på gränsen mot Wales, den var inte stor men hade allt som Sebastian önskade sig, där fanns en butik, ett postkontor och naturligtvis byns mötesplats, The White Duck, en pub som Sebastian nu för första gången tänke besöka själv, utan sin far.
Han gick där och njöt och nynnade på en härlig schlager han hört på sin vän Simon´s radio, Simon var egentligen hans enda riktiga vän han fått under skoltiden på Eton, och eftersom Simon var den pojke på skolan alla såg upp till, blev han själv en populär elev, medlem i roddklubben bland annat, mitt i nynnandet fick han syn på Mr Woodbridge, en gammal pensionerad general i Brittiska armén, som tillbringat större delen av sitt liv i Indien, och som med åren blivit en nära vän med Sebastians familj.
Mr Woodbridge ropade Simon, Woodbridge stannade upp och sträckte på sig, såg sig omkring och sken upp som en sol då han fick syn på Simon, -Nej men se unge herr Thomas, äntligen hemma från Eton och studier, det blev ett mycket kärt återseende. Mr Woodbridge ville absolut bjuda in Simon på en kopp the, men han tackade artigt men bestämt nej, han förklarade att han var på väg till Mrs Morrissey för att hämta en burk honung, han såg att den gamle generalen plåtsligt fick ett plågat ansiktsutryck. Mrs Morrissey är försvunnen sa han, kommer du ihåg hennes lilla vita katt, Floppy? visst gjorde Simon det, han minns hur han legat i Mrs M´s trädgård och kelat med Floppy, vad har hänt frågade han, Mr Woodbridge berättade att Mrs Morrissey tidigt dagen innan, inte kunnat finna Floppy och gett sig ut för att leta, den sista som såg henne var fröken Turner, och det sista hon såg var att Mrs Morrissey var på väg mot Dödskallegrottan.
Senare den kvällen bestämde sig Simon för att han måste göra något, han var inte speciellt modig, men att låta en gammal kvinna förgås i dödskallegrottan kunde han bara inte acceptera.
Han packade sin gamla ryggsäck med sånt som tänkas behövas, när man ska rädda en gammal dam, fyra meter rep av bästa sort, en ficklampa, en flaska mjölk och två smörgåsar, för han visste inte hur länge han kunde behöva vara borta. han väntade tills hans mor och far somnat, så smög han stilla ut i juli natten, bort mot skjulet där hans cykel stod, en Trillby Speedmaster 1943 av senaste modell. han begav av sig mot grottorna, han skakade en aning, men det var inte av köld, ju närmare han kom desto mer rädd blev han, han kunde nu höra dyningarna från havet och hur vågorna slog mot klipporna, han klev av cykeln och gick med bestämda steg mot klippkanten, han fick svårt att andas, det var som om något kramade om hans bröst.
Repet fastknytet runt en sten, ficklampan på, en smörgås kvar, han hade redan tagit den ena, lite för att dra ut på tiden, sakta halade han sig ner, ficklampan gled naturligtvis ur hans hand och föll handlöst en och en halv meter ner till stranden, men den höll, puh vilken tur tänkte Simon, väl framme vid dödskallegrottans ingång kom paniken krypande, han började nynna på schlagermelodin igen, såja nu kändes allt bättre, ett par meter in i grottan fick han syn på en ljusstrimma, han smög sig sakta närmare, och väl därframme fick han syn på Mrs Morrissey och Floppy, helt obekymrat satt de tu och smaskade i sig ett berg av vattenmeloner, som det inte fanns en morgondag.
Efter Simon eskorterat hem Mrs Morrissey och Floppy, kröp han tyst ner i sin säng, han somnade fort den natten och drömde om riddare och hjältedåd.
By the way, dagens vara är en skön tischa från Space Tribe, Mandala Black Saturn.
Ha en skön kväll.
Han gick där och njöt och nynnade på en härlig schlager han hört på sin vän Simon´s radio, Simon var egentligen hans enda riktiga vän han fått under skoltiden på Eton, och eftersom Simon var den pojke på skolan alla såg upp till, blev han själv en populär elev, medlem i roddklubben bland annat, mitt i nynnandet fick han syn på Mr Woodbridge, en gammal pensionerad general i Brittiska armén, som tillbringat större delen av sitt liv i Indien, och som med åren blivit en nära vän med Sebastians familj.
Mr Woodbridge ropade Simon, Woodbridge stannade upp och sträckte på sig, såg sig omkring och sken upp som en sol då han fick syn på Simon, -Nej men se unge herr Thomas, äntligen hemma från Eton och studier, det blev ett mycket kärt återseende. Mr Woodbridge ville absolut bjuda in Simon på en kopp the, men han tackade artigt men bestämt nej, han förklarade att han var på väg till Mrs Morrissey för att hämta en burk honung, han såg att den gamle generalen plåtsligt fick ett plågat ansiktsutryck. Mrs Morrissey är försvunnen sa han, kommer du ihåg hennes lilla vita katt, Floppy? visst gjorde Simon det, han minns hur han legat i Mrs M´s trädgård och kelat med Floppy, vad har hänt frågade han, Mr Woodbridge berättade att Mrs Morrissey tidigt dagen innan, inte kunnat finna Floppy och gett sig ut för att leta, den sista som såg henne var fröken Turner, och det sista hon såg var att Mrs Morrissey var på väg mot Dödskallegrottan.
Senare den kvällen bestämde sig Simon för att han måste göra något, han var inte speciellt modig, men att låta en gammal kvinna förgås i dödskallegrottan kunde han bara inte acceptera.
Han packade sin gamla ryggsäck med sånt som tänkas behövas, när man ska rädda en gammal dam, fyra meter rep av bästa sort, en ficklampa, en flaska mjölk och två smörgåsar, för han visste inte hur länge han kunde behöva vara borta. han väntade tills hans mor och far somnat, så smög han stilla ut i juli natten, bort mot skjulet där hans cykel stod, en Trillby Speedmaster 1943 av senaste modell. han begav av sig mot grottorna, han skakade en aning, men det var inte av köld, ju närmare han kom desto mer rädd blev han, han kunde nu höra dyningarna från havet och hur vågorna slog mot klipporna, han klev av cykeln och gick med bestämda steg mot klippkanten, han fick svårt att andas, det var som om något kramade om hans bröst.
Repet fastknytet runt en sten, ficklampan på, en smörgås kvar, han hade redan tagit den ena, lite för att dra ut på tiden, sakta halade han sig ner, ficklampan gled naturligtvis ur hans hand och föll handlöst en och en halv meter ner till stranden, men den höll, puh vilken tur tänkte Simon, väl framme vid dödskallegrottans ingång kom paniken krypande, han började nynna på schlagermelodin igen, såja nu kändes allt bättre, ett par meter in i grottan fick han syn på en ljusstrimma, han smög sig sakta närmare, och väl därframme fick han syn på Mrs Morrissey och Floppy, helt obekymrat satt de tu och smaskade i sig ett berg av vattenmeloner, som det inte fanns en morgondag.
Efter Simon eskorterat hem Mrs Morrissey och Floppy, kröp han tyst ner i sin säng, han somnade fort den natten och drömde om riddare och hjältedåd.
By the way, dagens vara är en skön tischa från Space Tribe, Mandala Black Saturn.
Ha en skön kväll.
Saturn Crew
